Ibland blir man bara galen! Så enkelt är det, galen. Man syr, det blir fel och man sprättar. Nytt försök, syr, det blir fel och man får sprätta. Upprepa detta gånger flera så har du min dag idag.

En klasskompis sa att sprättaren är en sömmerskas bästa vän, ett nödvändigt ont skulle jag kalla det i nuläget!



Det är tur att man kan gå därifrån, lägga sig och sova en stund, sätta sig med denna utsikten och läsa en bok. Som en parantes av lugn och stillhet.



Sen är det bara på det imorgon igen. Förhoppningsvis med lite bättre attityd :-) Utan fel och krångel så lär man sig inget har jag hört nånstans. Min kunskapsbank växer!!!

Lampskärmar...

Det är något visst med skira fina lampskärmar. Jag gjorde ju denna i början av hösten. Jag funderar fortfarande på hur jag ska kunna använda den på ett snyggt sätt, det blir liksom lite konstigt med glödlampan men jag kommer säkert på något.

Kollade runt på lite olika bloggar och hittade detta ikväll. En kompis kompis som hittar på en massa fint. Blev så inspirerad att göra en likadan nån gång.

Jag älskar ju rislampor och jag älskar gamla spetsgardiner så vad kan gå fel?!

Broderi till fina människor...

Jag har välsignats med så fina vänner i mitt liv som jag är så tacksam över. Två stycken fin fina finaste fyller år nu i dessa tider och efter som jag går en textillinje så kan man ju inte förvänta sig annat än mjuka paket... Det skulle ju bara bli konstigt annars!

En uppgift vi måste göra i skolan är ett monogram så jag förhörde mig om den ena fin fina finaste och fick hennes initialer. Kan ni tänka er, hon gav mig dem först i fel ordning sen ringde hon mycket nervöst och rättade till det och undrade vad jag egentligen skulle ha det till. Här ser du!! Och jag tänker inte berätta vad bokstäverna står för :-)



Den andra fin fina finaste fick tre vackra och viktiga ord på ett kuddfodral:





Material:
Jag fyndade gamla fina babylakan med spetskant på Myrorna, 10kr/styck, som jag klippte och sydde till lite så jag fick några kuddfodral som jag sen broderade med bomullsgarn. Bomullsgarnet har jag fått av min mamma. Alltså är dessa presenter något så fint som återbruk!

Psykede´lisk

Jag har förmånen att vara omgiven av fantasktiskt kreativa människor dagarna i ända. Det är verkligen roligt att se vad alla andra gör för något, vilka ideer de har. Det är kul för vi är 18 stycken i klassen, 18 olika personligheter som alla sätter sin egen speciella prägel på vad som skapas.

Det finns en bindning när man väver som kallas Rosengång.
Den kan exempelvis se ut så här:


(Loppberga Rosengång av Viktoria Bäck Eriksson
Bilden är hämtad från www.hd.se)

Eller så kan den se ut så här:



Emelie i min klass är inte rädd för färg :-) Det är så kul att man kan göra så olika saker!! Vi har under veckan även benämt den som den psykedeliska kudden. Enligt NE: psykede´lisk, som framkallar ett förändrat medvetandetillstånd.
Kolla intenstivt under några minuter och se vad som händer!!

Mer virkning...

Just nu känns det som om det är virkyra i klassen. Den sista veckan har i alla fall tre personer suttit och virkat sjalar och så klart så smittades även jag.

Kollade runt på sidor som www.ravelry.com och www.garnstudio.se där man kan hämta hur mycket inspiration som helst. Fantastiska hemsidor om man känner för ett nytt projekt eller bara imponeras av hur duktiga och kreativa andra människor är. Jag har ju fortfarande inte fattat hur man länkar i ett inlägg men annars finns dem i spalten här till vänster om ni vill in och kolla lite.

I alla fall, på Garnstudio hittade jag den här sjalen. Vill ni kolla närmre på mönster så är det bara att leta efter DROPS design: Modell nr N-132.


Jag har aldrig varken stickat eller virkat efter diagram förut men tro det eller ej, det funkar faktiskt. Det är en sån skön känsla när man lär sig något nytt som man inte trodde att man skulle kunna lära sig, och det var inte ens svårt. Kan ju va så att det är ett väldigt lätt mönster men vad då då... Då är det ju en bra början eller hur!?

Jag virkar den i ett mjukt ullgarn som jag köpt i en jättehärlig garnbutik, Ull & Garn inte långt i från Vadstena. Verkligen värt ett besök om man har vägarna förbi. Väldigt trevlig och hjälpsam människor och de har dessutom stickcafe och olika temadagar där man kan testa och lära sig en massa. Kolla in deras hemsida med www.ullochgarn.se

Efter en kväll med På spåret och Skavlan har jag kommit så här långt


Det är beroende framkallande.

En speciell klänning till en speciell dag till en speciell person

Helt plötsligt kom en inte så liten förfrågan efter att jag ganska länge MER eller mindre skämtsamt erbjudit mig. Men inte trodde jag på riktigt att jag skulle få frågan att göra något så ärofyllt!! Efter frågan kom en bild på en klänning som fallit denna speciella person i smaken, efter detta trillade denna speciella persons mått in och sen var det bara att sätta i gång att konstruera mönster och sy upp klänningen i lakansväv. Det var faktiskt inte så besvärligt som jag trott... Klänningen ska nu provas, det nålas, klipps, ritas, antecknas, fotas, sen åker den av och resan går vidare till tygbutiken för att inhandla det riktigt tyget. Oooo, nu börjar det bli spännande på riktigt!!!


Fortsättning följer...

Virkning som man kan hänga i öronen.

Mitt senast virkprojekt ser ni här. Tada!!


Örhängen helt enkelt, gick snabbt att göra och blev faktiskt snygga med.De är ca 6 cm i diameter. De är virkade med ett entrådigt ullgarn, troligen fårö, som jag köpte på tradera i höstat. Garnet funkar inte riktigt till sjalar och sånt för det är ganska stickigt men så här i öronen funkar det utmärkt. Har 7-8 nystan i olika färger kvar så det kan bli en hel del örhängen till slut... vem vet?!

För att stärka dem gjorde jag en sockerlösning jag hittat på nån sida på internet. Hälften varmt vatten och hälften socker. Det blev hur klibbigt som helst!! Dagen efter hade de fortfarande inte torkar riktigt utan klibbade bara så jag skjölde ur dem lite snabbt sen blev de hur stabila som helst.

Mönstret är hämtat ur den här boken: Väldigt virkat av Erica Laurell