En vågmössa till min älskling. Men hur löser jag detta??

Förra hösten stickade jag en mössa till min man. Den blev fin, det tycker jag nog men alldeles för kort. Sådär kort så att den sakta men säkert kryper uppför öronen och blottar dem för vind och kyla. Alltså inte en fullgod vintermössa, kanske en sen höst, tidig vår mössa men inte vinteranpassad tyvärr. Så i år försöker jag på nytt. Vi möttes i stan så att han fick välja ut de färger han ville ha. Här är det viktigt med frihet, inte lägga sig i för mycket... Och jag tycker nog att det var fina färger han fick till.

Garn: Ulrika från Svarta Fåret
Mönster: Maria Carlanders mönster till Vågmössorna

Jag har varit så sugen på att testa sticka någonting med det här vågmönstret ett tag. Dels för att jag tycker att det är så himla fint och dels för att jag verkligen är super kass på flerfärgsstickning. Randigt går väl an men när man på samma varv ska använda flera färger och samtidigt inte få det för stramt är svårt. Men övning ger färdighet.

Jag lyckades få till den så att den satt bra ner över öronen, vågorna blev inte alls för strama som jag var rädd för och glad i hågen började jag göra minskningarna uppepå liksom. Och det är nu problemen börjar. Jag kollar inte på något mönster utan kör lite freestyling som jag kallar det. Och vad händer...? Jo, helt plötsligt går mössan inte ner över öronen längre. Jag har minskat alldeles för generöst och för snabbt. Även denna mössa håller alltså på att bli för kort! Klockan är 23.30 och jag bestämmer mig för att jag måste repa upp och göra om hela minskningen igen för jag tänker inte förlora denna kampen.

Vad som hände ser ni här nedanför. Jag försöker fånga upp maskorna, alla 136 m på samma varv med hjälp av strumpstickor och sedan drar jag ut stickorna jag håller på med och river upp garnet. Problemet är ju bara att jag INTE lyckats fånga upp dem alla på samma varv och nu vet jag liksom inte riktigt hur jag går vidare. Hur brukar ni göra? Backa maska för maska eller har ni något bra knep? Och framför allt, hur löser jag det här?

Tunika till en liten tjej

När jag var på biblioteket för några veckor sedan satt jag och bläddrade i tidningen "Allt om Handarbete - Stickmagasin". Jag föll pladask för en väldigt söt tunika/klänning. Modellen var otroligt enkel och mönstret verkade lätt att följa. Ett sånt där bra grundmönster som man skulle kunna göra sin egen grej med ganska lätt. Tänk till exempel om man gjorde den enfärgad istället med ett sött flätmönster på framsidan, eller någon annan typ av mönsterstickning. Eller så lägger man resår även lite högre upp för att forma den lite och och sen öka på med maskantalet så får man en helt annan modell med samma enkla grund mönster. Jag tror detta är ett mönster jag kommer att sticka fler gånger. Bara att använda fantasin...

Dessutom är det raglanärm! Jag älskar raglanärm där man slipper sy i ärmarna efterhand. Lyckas aldrig få till det snyggt.

Jag har ca 5 ränder kvar att göra innan det är dags för den avslutande resåren. Den kommer att gå i rött precis som halsringningen och även resåren som ska komma till runt varje ärm. Det kommer att bli en kortärmad tunika.

Enligt modellen gör man inga ökningar efter ärmen är färdig, det är en helt rak tunika. Jag tyckte detta kändes lite tråkigt och ville gärna ha lite mer vidd i den. Så i början på varje ny färgrand har jag gjort två ökningar i varje sidsöm. Funderar på att minska motsvarande antal maskor (som jag gjort ökningar) på sista varvet innan den avslutande resåren för att få lite ballongeffekt på det hela. Vad tror ni om det? Eller ska jag bara låta den vara lite vidare ner till?

Jag är inte stolt över valet av garn. Stickar helst i naturmaterial, känns bättre på något sätt. Men ibland är det enklare att köpa ett syntetgarn om man vill testa ett mönster eller en givare som man inte är så säker på varken kommer att gilla eller använda plagget. Valet föll på "red heart baby" ett väldigt mjukt och lättstickat garn i 100% akryl.

Tovade innetofflor.

Förra veckan var jag iväg på ett stickcafé med ett gäng damer i en kyrka. De är så flitiga. Många av dem stickar så kallade babypaket som sedan skickas till bland annat olika afrikanska länder. De stickar även mössor och annat som de säljer på den årliga julmarknaden i centrum.

Ett tips de hade på vad som kunde vara roligt att sticka till julmarknaden var innetofflor. Tovade sådana. Jag tog med mig ett mönster hem, åkte till second hand i lördags och hittade härligt rent ullgarn. Inte det minsta superwash behandlat, inte enligt mitt otränade öga i alla fall. Hade även en del växtfärgat ullgarn hemma sen jag gick på Vadstena Folkhögskolas textillinje för några år sedan. Sagt och gjort, jag satte igång. Är det hemmagjorda julklappar som gäller så är det dags att börja...

Före bild.

Just nu ligger dem i tvättmaskinen och tovas. Körde först en ulltvätt och slängde sen in dem i torktumlaren. Ingen effekt alls... Körde sen dem i en 40 tvätt vilket resulterade i att de blev lite tovade men inte tillräckligt för att göra mig nöjd. Nu är dem inne igen på en andra 40 tvätt så får vi se hur det går... Hällde dessutom i lite såpa istället för vanligt tvättmedel så jag är rädd att hela tvättstugan är full med skum just nu! Detta är en minst sagt nervös process!

Vem som ska få tofflorna är oklart med tanke på att storleken ännu är okänd.

Mönstret som jag använt mig av kommer från Stoff och Stil. Dessvärre har jag inget nummer på det och kan inte hitta det på deras hemsida så det är troligtvis ett gammalt mönster. Men principen är att sticka 8 lika stora kvadrater som man sen syr ihop till en toffel och slänger i maskinen för tovning, eller filtning, vilket ord som nu är korrekt.

Återkommer med resultat senare!

Nä... vet ni vad, nu har det gått mer än två och ett halvt år sedan jag sist skrev på denna bloggen. Kanske är dags att ändra på det. 

Jag har sedan jag sist skrev träffat min fina man. Får nog skylla på honom när det gäller mitt bristande bloggande. Vi bodde på olika orter när vi träffades och kvällarna gick åt till honom istället för att sticka och blogga. Vi har flyttat ihop, gift oss och nu går jag här hemma om dagarna i väntan på att vår lilla "Bullen" ska titta fram inom de närmsta veckorna. 

Dagarna hemma spenderas med mycket garn och stickor och produktionen går på högvarv. I alla fall jämfört med när jag jobbade. 

Så med detta korta inlägget vill jag berätta att jag nog är tillbaka igen. 

Hoppas ni hänger med!

Husmorsskolans Symöte: Vinterstickning

Efter flera veckors uppehåll har jag denna vecka nu något att bidra med till veckans symöte. Denna vintern har förutom "stress sömnaden" inför julmarkanden mest bestått av en hel del stickning. Vantar, sockar, mössor, halsduk, benvärmare... Ja, det blev en del stickade julklappar i år men de flesta av dem glömde jag ta kort på.

När jag nu går igenom min garnkorg som sväller över all bredder finns där en hel del restgarner efter julstickningen men även massa raggsocksgarn som jag samlat på mig. Tänkte ni skulle få se de senaste sockarna jag stickat till mig själv. Jag bor sedan ett halvår tillbaka i en ganska dragig och något kall lägenhet med ett golv som inte direkt värmer fötterna. Då är det en ytterst tillfredställande känsla att ta på sig ett par hemmastickade sockar som värmer. Och vem har sagt att de måste se exakt likadana ut? Ja, inte jag i alla fall...


(Ska tilläggas att jag fått ett extra element av mina snälla hyresvärdar).

Mitt nuvarande projekt är en kombination av att försöka bli av med lite av dessa många udda garner och få ett par varma vintervantar som håller emot kylan och blåsten. Reslutatet får jag återkomma med...

den där julmarknaden...

Jag insåg att jag ju inte berättat hur det gick när jag skulle stå på min första julmarknad. Höll på nån vecka där i början av december och sydde som en galning för att hinna bli färdig i tid till marknaden.

Och vet ni hur det gick? Jo, jag sålde ingenting. INGENTING!!! Hur är det möjligt?! (Komplimangerna var många ska dock tilläggas, vilket var väldigt roligt). Så nu ligger mina sydda alster i min bokhylla och väntar på bättre dagar.

Mina kakfat

I mitt vitrinskåp i köket så är det inte mycket som matchar. Jag faller får så många olika mönster på koppar, glas, skålar och tallrikar. Sen några månader tillbaka har jag jobba i en second hand affär där jag kan få lite utlopp för min förtjusning i fint gammalt porslin.

Januari är min månad att skylta ett visst bord och någon nämnde att vi hade mycket gammalt udda porslin på lagret som vi behöver bli av med. Sagt och gjort, skylten skulle ha tema DIY - do it yourself. Ta gammalt och använd det igen, kanske på ett nytt sätt.

För att visa folk vad jag menade satt jag igång att göra kakfat/tårtfat. Så fantastiskt roligt! Tror jag kommer att göra fler! Jag gick på jakt på lagret, hittade fina tallrikar som jag blev lite småförälskad i, hittade gamla ljusstakar och snapsglas som jag använde för att göra det olika "hyllplanen". Var tvungen att hitta ett riktigt bra lim också så att faten blir hållbara. Maskindisk kanske inte är rekommenderat men det borde fungera att diska som vanligt tycker jag nog.

Här följer en liten bildkavalkad...