Värma Liten tar inte slut!

Under sommaren har jag skrivit om "Värma Liten" vid några tillfällen. Mössorna som skulle skickas till kvinnosjukhuset i Kongo. Panzisjukhuset tar emot cirka 3 000 kvinnor per år, varav cirka 2 000 har utsatts för sexuellt våld (mer finns att läsa i Dagen).

Nu har första laddningen av allt som så många flitiga handarbetare gjort kommit fram. Gå in och läs mer på Dagen.

Och ni som inte hann göra något att skicka med, det är inte slut! De tar tacksamt emot sk babypaket. Ett paket innehållande mössa, byxa, kofta, sockar och gärna en filt som de kan dela ut till någon av alla de nyfödda små barnen.

Så fortsätt vara kreativa!! Sy går ju lika bra som stickat och virkat.

Materialet inhandlat, produktionen igångsatt

Tisdag och symöte: Välkomna!!

Ni vet hur olika dofter får en att känna olika saker. Förra veckan plockade jag upp ett nystan ullgarn från min garnkorg. Ett nystan som jag själv varit med och växtfärgat för ett år sedan. Och, hör och häpna, det luktade ull, så som det ska lukta, får liksom. Inte som de ullgarner som är superwash-behandlade och inte luktar något. Och till min stora förvåning spred det sig en sån trygghetskänsla inom mig när jag stod där och sniffade. Visste inte att ull och trygghet hade en koppling för mig...

Som jag tidigare nämnt kommer detta att bli en höst i stickandets tecken. Mjuka klappar under granen i år. För att hinna med allt jag vill göra behövde jag sätta igång i tid. Så jag begav mig till Grunnebogarn förra veckan och sniffade garn och fick med mig några härvor hem.

Kände mig tacksam när jag kom hem över att ha hittat en garnvinda i en secondhand butik i början av sommaren, en tillsynes oanvänd från Glimåkra, fina grejer! Nån sån här som nystar garnet till en har jag inte än så jag fick fint nysta själv. Tog sin lilla stund med i sällskap med Owe Wikström i sommar i P1 som sällskap var det hur angenämt som helst.

Tanken är att det av garnet ska bli några par vantar samt lite sockar. Tänkte försöka mig på lite mönsterstickning. Har inte gjort detta tidigare. Hur det blir får jag återkomma med senare.

Till symötesdeltagarna: Vad ingår i ett babypaket egentligen?

Första paret ut

Jag kan ha fel, jag kan ha rätt, men jag tror detta blir en höst i stickandets tecken. Om står du mig nära är risken stor (eller chansen, beror helt på hur man väljer att se på det) att det kommer att ligga ett mjukt paket under granen. Men första paret ut är till mig själv. Tekniken måste ju förfinas innan produktionen kan komma igång. Det där med att sticka hälar... ja, jag klarar ju det men det är en klar ofavorit. Garnet som jag använt köpte jag egentligen för att sticka en halsduk till mig själv, men efter att ha testat olika modeller och mönster utan att det blev bra fick det som var kvar bli ett par sockar istället. Och å så mycket bättre garnet gör sig som sockar. Snygg räddning Maria!

De blev aningen korta i rocken men är redan mina favoriter och använda ett par kvällar nu när golvet blir lite kallt och regnet öser ner.

Jag är dessutom nästan kär i den gula färgen så fin tycker jag den är!!

Skåneresa del 2.

Resan genom Skåne fortsatte. Denna gången till en fin fin fin människa. Två fina dagar och en ytterst trevlig kväll. Det var inte så att hon dissade mitt sällskap under middagen för datorns, måste ju tilläggas. Angående maten kan jag bara säga, rödbetor och getost. Det sammanfattar allt!

Jag gillar henne, min kompis. Hon sätter igång och stickar ett par vantar bara så där. Vadå mönster att rätta sig efter? Vadå kolla på hur många maskor man ska ha till en tumme? Hur man avmaskar korrekt osv. En riktigt improvisatör när det kommer till stickningens konst och strumpstickorna hanterar hon galant. Även om jag måste säga att det är otrevligt hur ont man kan få i händerna när man ska sticka hälar eller avmaska ett par strumpor. Gillar inte!



Och titta här så fina de blev! Jaså, blev inte skaften lika långa, ja, då kan man ju alltid virka en kan så att de blir det.

Jag är imponerad. Och utmanad i mitt sätt att sticka.

Ett tips med vettiga funderingar.

Igår i veckans symöte hos Husmorsskolan. Och helt plötsligt har jag mer än 100 besökare på här på bloggen. Har aldrig tidigare hänt!! Hur gick det till? Ja men ni är så välkomna allihopa som tittar in! Kom gärna igen en annan gång.

Hur som helst, igår var det en syföreningsmedlem jag fastnade lite extra för.

Lite enklare kallar hon sin blogg.

Och den är värd ett besök. Alltid, men speciellt för det hon skrev om igår - om handarbete som en motvikt mot konsumtionssamhället.

Se så... titta nu in där!

Soffans nya kläder

Ända sedan jag köpte min kökssoffa har jag tänkt att jag skulle klä om den. Ideerna har varit många och valet av tyg likaså. Ett tag tänkte jag sy ett "lapptäcke" a la Underbara Clara och klä den med, sen tänkte jag klä den med ett tyg med ett broderat litet meddelande på. Och idag, ja, idag så bara hände det. Jag var inspirerad, tyget hade rätt mått, passade precis att sträcka över kanterna och det blev inga spill bitar. Det bästa är att det var inte särskilt svårt. Insåg precis att det kanske kan sticka upp en spik här och där men förhoppningsvis inget som sätter sig i ändan på folk.

Allt som krävdes för detta klädbyte var ett stycke kökssoffa:



En bunt med tyger i tilltalande färg och mönster:



Sen börjar arbetet med att befria soffan från dess gamla klädsel.



Som visst visade sig bara vara ett överdragsplagg. Under det brun/vit rutiga tyget fanns ett äldre, fint, men ack för slitet tyg så arbetet fick fortsätta. På med det nya tyget med hjälp av spik, hammare och ren muskelkraft.



Tada!! Så här ser den ut! Lite naken va? Kom på att några kuddar till skulle sitta fint. Dessutom lite skönare för ryggen.



Sagt och gjort...





Sist men inte minst, Kitchen by night.



Ps. Soffan är köpt på second hand och tygerna med.

Skåneresa del 1

Nu är jag tillbaka hemma efter drygt en veckas kringresande i Skåne. Resan började med 3 dagar tillsammans med familjen. Det blev en del stickande, slappetid i mammas kolonistuga och lekande med mina syskonbarn. Det var några sommardagar jag fick faktiskt..

Mammas kolonigranne hade gjort egen mycket god svartvinbärssaft. För att inte tala om mammas egenodlade tomater, det åts många, många...



Mina goa syskonbarn, lilltjejen fyllde två för inte så länge sedan och jag funderade på vad jag skulle ge henne. Jag har som jag tidigare nämt lite aviga känslor till att köpa presenter. Vill hellre göra dem själv. Det är så mycket slit och släng i alla fall, och en två åring förstår väl inte skillnaden mellan hemma gjort och köpt i alla fall, eller?

Det blev en lite annorlunde halsduk. Stickad i slätstickning med rätstickning i kanterna. Virkade runt hela och virkade då dit öglor att fästa knapparna i. Garnet är M&K ekologiska bomullsgarn. Jätteskönt att sticka med. Lilltjejen vägrade dessvärre prova den men vi får hoppas hon kanske kommer över det!